På kontoret på Kolonialvarubolaget arbetade en flicka vid namn Vanja, som Snisvall började slå sina lovar kring. Bekantskapen fördjupades, de förlovades sig 1957. Vanja skulle med tiden smittas av Snisvalls intresse för smycken och engagerade sig mycket i hans arbete. Ofta följde hon med på hans inköps- och utställningsresor, fungerade som Snisvalls sekreterare och korrekturläsare, och byggde med tiden upp egna samlingar.
”De förblev gifta livet ut, i 56 år, men äktenskapet blev barnlöst.
Fotografiet togs den dagen då Snisvall äntligen tog mod till sig med att fråga (då fröken Vanja) om hon ville bära ringen som skulle förena dessa två kolonialanställda.